Nytt hopp om grönsaker på Öland och tre nya bekantskaper

I fredags kastade jag mig iväg till Öland hastigt och lustigt efter att ha fått en lucka efter ändrade jobbplaner. Bilen var lastad med diverse grönsaksplantor och tomater samt en skruvdragare och torx (en ny bekantskap för mig, mycket trevlig skulle det visa sig).

Köpte brädor och fick dem tillsågade i rätt längd för planteringsbäddar.  Det visade sig vara ett smart drag, eftersom det sedan gick i ett nafs att, med hjälp av skruvdragaren och torx, skruva ihop bäddarna och måla dem svarta. Torx liksom borrar och skruvar samtidigt kan jag berätta för den som inte vet. Supersmidigt!

Huvudanledningen till att jag åkte ner till Öland var egentligen för att så ängsfrö, men det blåste halv storm både lördag och söndag så jag kunde istället ägna tiden åt att få till våra nya odlingsbäddar. Hela söndagen gick åt att få dem på plats, fylla dem med jord mm och bygga stöd år sockerärtorna. Och nu pratar vi om odling i minimal skala, typ 15 sockerärtor och 10 bönor i olika färger. Sallad, rädisor, spenat och några betor, allt i samma bädd. I den andra bädden; jordgubbar och några gurkplantor. Vilken tid det tog! Ytterligare en trevlig bekantskap var jorden, kogödslet och barkmullen jag köpte. Dessa kom från Humusbörsen, en ny leverantör för mig. Vilken skillnad på innehåll jämfört med de stora leverantörerna. Kogödslet var faktiskt kogödsel!

När vinden väl mojnade spred jag ut ängsfrön i timtal och myllade ner dem i ytan med hjälp av en gallervält, helgens tredje trevliga bekantskap.

Phu, mycket kroppsarbete för en kontorsråtta som jag. Men kul var det och någon liten sockerärta borde väl bli över för dottern att plocka i sommar (när hararna tagit sitt). Hoppas jag.

PS Tyvärr glömde jag att ta bild av bäddarna, annars hade jag förstås stolt visat upp dem.

Potatisen blommar

Försöket att få egen färskpotatis till midsommar ser ut att lyckas - den har börjat blomma! Jag har inte vågat känna efter under jorden än, om det verkligen finns några potatisar där, utan jag hoppas på det bästa.

Det var efter jag läste i Hemträdgården förra året om några i Uppsala som odlade midsommarpotatis som jag bestämde mig för att vi skulle prova det i år. Vi har följt råden i artikeln, men jag var länge pessimistisk över utgången. Just när vi satta ut potatisen i de blå ikea-påsarna kom kyla tillbaka i våras och det höll som bekant i sig. (inte det vackraste inslaget i trädgården, men potatisen måste gå att bära in under frostnätterna).

Nu vågar jag nästan tro på att vi får äta vår egen Maris peer och Linzer delikatesse till midsommar. Det vore mums!